Vågar man lita på Twitter?

Flattr this!

Efter den första euforin har nu flera tidningar, bland annat DN och SR, börjat mana till viss försiktighet i läsandet av det enorma twitterflöde som väller in under olika hashtaggar om valet i Iran. Såklart. Man ska alltid vara källkritiskt, det gäller både när lobbygrupper presenterar ”nya undersökningar”, precis som det gäller saker publicerade av förhållandevis anonyma källor. Kanske behövs det påpekas när en medietyp är ny – men förhållningssättet skiljer sig inte från hur man ska läsa allt man stöter på.

DN skriver:

Ambinder påpekar att det finns gott om desinformation i flödet, som en återkommande uppgift om att Ahmadinejad planerar mord. Det ofiltrerade Twitter innehåller guldkorn inbäddade i skräp, tycker Ambinder, som ger rådet att inte bedöma twittrarnas trovärdighet efter hur många anhängare de har på sajten utan snarare efter hur lite de ifrågasätts och hur mycket de refereras till av andra.

Några enkla saker att titta efter när det gäller Twitter (Ambinder ovan har fler):

  • Blir du misstänksam mot en person, eller vill källkritiskt bedöma den, läs hela personens flöde – vad skriver hon/han om? Gör en bedömning av helheten – titta inte bara i hashtagflödet.
  • Är en person ny? #iranelection fylls just nu av personer som reggade sig i typ går. Varning för fuskkonto!
  • Svarar personen på tilltal? Lobbygrupper tenderar att vara väldigt fokuserade på envägskommunikation. De talar, men lyssnar mindre ofta.
  • Titta i personens posthistorik – finns det personliga tweets, eller är det bara argumentativa postningar i ämnet? Verkar det finna en person bakom, eller verkar det mest vara åsikter? Man måste inte vara personlig i sina tweets, men ett störkonto kommer förmodligen inte lägga upp en massa personlig trivia i sitt flöde. Titta också om personen twittrar om olika ämnen eller bara ett.
  • Är personen ny och har dessutom förvånansvärt många som följer dem? Alla som twittrat vet att det oftast tar ett tag att bygga upp ett stort entourage. Om man inte heter Paris Hilton. Eller arbetar för VEVAK.
  • Följer den några andra? För att skicka ut desinformation behöver man inte följa någon, det räcker med att använda rätt hashtag. Därför skippar många lobbygrupper det steget.
  • Verkar personen duktig på Twitter – det vill säga använder de konventioner som finns? En lobbygrupp måste såklart inte vara usel på att twittra, men när fokus ligger på att störa, eller desinformera, så är det inte säkert att man bryr sig om att lära sig allt det där fantastiska med sociala medier.
  • Titta på vilka personen följer/blir följd av och gör samma bedömning av dem. Det måste inte vara så att bara för att man har ett följe som twittrar exakt samma sak och på exakt samma sätt så är det något skumt, men lobbygrupper arbetar gärna med att skapa spökföljen.

Fler tips? Har jag fel? Kommentera gärna.

Uppdaterat: Mymlan tipsar om trovärdiga mikrobloggare:

Om man inte orkar sortera i det ständigt uppdaterade flödet finns några twittrare som är extra bra att följa. StopAhmadi är en, iran09 en annan. Andra är Mohamad Reza, Parastoo, en ung iransk kvinna, och persiankiwi. Naturligtvis finns också oppositionsledaren Mousavi på Twitter

Tackar!

This entry was posted in Iran, källkritik, sociala medier, twitter. Bookmark the permalink.