När svensk försvarsbudget hjälper främmande makt

Under en period har jag fått ett inlägg från ”Försvarsutbildarna” i mitt Facebookflöde. Det handlar om rekrytering av specialister till Hemvärnet. Det dyker upp rätt ofta, så jag gissar att budgeten är hyggligt stor. 

Inlägget är ”sponsrat”, vilket på Facebook innebär att avsändaren betalar för att få större spridning på det, alltså ett slags annons. När man sponsar ett inlägg så ställer man in vilken målgrupp man vill nå: ålder, kön, geografisk plats, intressen och så vidare. En gissning är att Försvarsutbildarna alltså valt en målgrupp som innebär att de når en för svenska försvarsfrågor relevant målgrupp.

Vilket ju är rätt rimligt. Men.

När man tittar på inlägget så har det i skrivande stund lite över 800 kommentarer. Det är… yvigt får man väl säga. Eller på riktigt skrämmande.

Vi vet numera att alla som skriver på internet inte är de de utger sig för att vara och vi vet att det pågår professionella, välorganiserade och välbemannade påverkansoperationer med målet att destabilisera samhället. Det är ett av skälen till att Facebooks VD Mark Zuckerberg tvingas åka runt och försvara sig, det är själva kärnan i stormen kring Cambridge Analytica-affären.

Ett sätt har varit att skapa falska sidor som utger sig för att vara en sak – kanske en medborgarrättsrörelse, en alt-right grupp eller falsk politisk aktivism. Det kostar lite pengar, det kostar lite tid men har visat sig förvånansvärt enkelt. Det har skrivits spaltmeter om så jag ska inte upprepa det här.

Nu, rekapitulering av vad Försvarsutbildarna gör: De betalar pengar, jag gissar försvarsmedel, för att sprida den här rekryteringsannonsen till en svensk målgrupp som är relevant för försvarsfrågor. Men de lämnar kommentarsfältet vind för våg.

Nu är det dags att titta på några exempel från det aktuella kommentarsfältet som försvaret alltså betalar för att nå så många försvarsintresserade svenskar som möjligt. Ur alltså 800+ kommentarer i skrivande stund.

Jag vet inte, men om jag vore ”främmande makt” och satt med en budget för påverkansoperationer för att, säg till exempel så tvivel om svensk försvarsvilja, eller om NATO-frågan, eller bara så lite splittring,  så hade jag tänkt ”Hey, vi kan spara pengarna, svenska försvaret sprider våra inlägg åt oss, great success!”.

För det är ju det det här sponsrade inlägget erbjuder: ett gratis tillfälle att nå precis rätt målgrupp. Tittar man i kommentarsfältet så är det väldigt få ansikten i profilbilderna, desto fler föremål, flaggor eller ingen bild alls – alltså klassiska första tecken på att personerna kanske inte finns i verkligheten. 

Försvarsutbildarna är i princip tysta, förutom enstaka svar på konkreta frågor: Hur mycket är dagsersättningen? Hur ansöker jag? Jag ställer frågan hur de ser på det här ur ett, ja, informationsförsvarsperspektiv. 

”Vi värnar yttrandefriheten och lägger oss inte i vad folk skriver om vi inte upplever det som direkt olagligt”.

Det är en rätt klassisk inställning. Yttrandefrihet är fint, det värnar vi. Så vem som helst får skriva precis vad som helst, så länge det inte är olagligt. Med extra skjuts av försvarspengar ska tilläggas. 

Yttrandefrihet är fint. Men den innebär nödvändigtvis inte att alla ska få säga precis vad de vill, precis överallt, på precis vilket sätt som helst och när som helst. Om någon håller ett möte, och jag går in och börjar skrika där, så är det inte att kränka min yttrandefrihet att be mig sluta med det. Om någon vill göra propaganda, så betyder det inte att alla måste delta. Är det verkligen genomtänkt att svenskt försvar betalar för att (potentiellt) hjälpa en främmande makts påverkansoperation?  Är det här på något sätt indikativt över kunskapsnivån i försvaret om hur sociala medier fungerar?

Är vi verkligen så naiva? 

This entry was posted in källkritik and tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.