Förhandsmodererade kommentarer är inte lösningen

Flattr this!

I början av veckan var jag med i publiken som inbjuden gäst då Publicistklubben anordnade debatt om näthat (jag dyker upp vid 30.00). I slutet av debatten kommer PO Ola Sigvardsson in och säger (1:03:00 in ungefär):

Det finns en väldigt stark tendens idag att många medier lämnar de efterhandsmodererade kommentarfälten, vi har hört en diskussion om det här idag. Och jag tycker att det är en sund utveckling, därför att om man har förhandsmodererade kommentarer så är det så att då är det ansvarig utgivare som är ansvarig för dem fullt ut och det är något som jag menar att utgivarna bör ta, det ansvaret.

Tyvärr blev det inte så mycket mer sagt om just det den kvällen, därför tar jag upp det här. Jag håller nämligen inte med PO om att det nödvändigtvis är en sund utveckling.

Men först, skillnaden mellan förhandsmodererade och efterhandsmodererade kommentarer:

  • Förhandsmodererade kommentarer innebär att en redaktör väljer ut exakt vilka kommentarer som ska publiceras. Det gör att ansvaret för vad som publiceras hamnar på den ansvarige utgivaren.
  • Efterhandsmodererade kommentarer innebär att en redaktör sitter och går igenom redan publicerade kommentarer i efterhand och tar bort inlägg som riskerar att bryta mot lagen eller mot kommenteringsreglerna. Här gäller Lagen om elektroniska anslagstavlor som lägger det huvudsakliga ansvaret på den enskilda kommenteraren.

Förhandsmodererade kommentarer är inte nödvändigtvis av ondo, men de kräver betydligt mer av moderatorerna än efterhandsmodererade. De kräver snabbhet. När man publicerar en artikel så har man några timmar på sig att få de första kommentarerna för att en diskussion ska starta. Missar man det fönstret är artikeln ”död”.

De kräver mer av besökaren, kommenteraren. När hen skrivit klart kommentaren och klickat på ”skicka”, så kommer ingenting att hända. Först efter en okänd tidsrymd i framtiden kommer kommentaren upp. Man måste vänta. Det betyder att det krävs att man minns när och var man kommenterat och återvänder för att en dialog ska kunna uppstå. Sedan måste man såklart vara beredd på att vänta lika länge på att ens nästa svar publiceras, eftersom det också ska förhandsmodereras. Det blir som att kommunicera med någon på en annan planet, när varje replikskifte kan ta flera timmar. Chansen att det blir en bra dialog är liten.

Det här är något som till exempel Expressens chefredaktör Thomas Mattson är medveten om. Så här skriver han (åtminstone tror jag att det här han) på Mediernas i P1 sajt:

Thomas Mattson vill inte ha förhandsmodererat

Det kräver alltså ett betydligt större engagemang hos bägge parter för att kommentarsfältet ska bli något mer än en väldigt grundläggande insändarsida. Människor vill diskutera, de vill prata med varandra och de vill prata med oss journalister. Men inte i snigeltempo.

Och vi som journalister är, eller borde vara, intresserade av den diskussionen eftersom den rätt skött kan ge oss ny kunskap, bättre infallsvinklar och hjälpa oss att skapa mer relevant journalistik. Men för att det ska kunna ske, krävs något annat än enstaka insändare.

Det går att komma runt problemen med förhandsmodererade kommentarer: rejäl bemanning av snabba och kompetenta moderatorer, ett kommenteringssystem som ger notifiering så fort någon svarat till exempel. Helst också någon form av feedback när en kommentar inte publiceras så att besökaren inte bara tror att något blev fel och postar kommentaren igen. Och igen. Och igen.

Men risken med förhandsmodererade kommentarer är att det hela fortsätter att vara vad kommentarsfälten hittills ofta har varit, ett pliktinslag på sajten, något man har ”bara för att”, ett alibi för att kunna svara att man ”visst låter besökarna/läsarna/lyssnarna komma till tals”.

Och det är ingen sund utveckling.

This entry was posted in sociala medier and tagged , . Bookmark the permalink.