Därför är Google+ relevant igen

Flattr this!

I onsdags hamnade jag på Google+ för första gången på väldigt länge, varför vet jag inte. Men jösses vilken skillnad mot förra gången. Jag är häpet och förvånat lite nyfrälst. Jag har mest sett Google+ som den där onödiga ikonen jag inte kan avinstallera i min telefon.

Google gjorde en rejäl uppdatering av Google+ så sent som i måndags. Jag vet inte exakt vad de gjorde. Jag minns bara att Google+ var en irrelevant kopia av Facebook, en tjänst som är fullständigt onödig. Den gör ungefär samma sak som Facebook, enda skillnaden är att det ser lite olika ut. Ett enda stort ”meh”.

Nu har jag använt Google+ i en knapp vecka. Och det har blivit bättre, rätt rejält mycket bättre sedan förra gången jag var där, när det nu var.

Det är inga ”nätnyheter” det handlar om, förutom från Facebook har de lånat från både Pinterest och Twitter. Det är lite som när Facebook var på väg ut våren 2008, snodde idén med ”flöden” från Twitter och plötsligt blev relevant igen (innan ”flödet” så var man tvungen att hoppa runt mellan folks Facebooksidor och skriva på deras ”väggar”. Rätt trist).

Här är det som fått mig intresserad igen:

1. Layouten

Med Google Glass (tror jag) började Google testa ”kort”, som i ”spelkort” som webblayout (läs mer: The future of online media is in the cards). Tidigare har vi utgått från ”sidor”, nu hamnar fokus på ”kort” eftersom det funkar bättre när vi inte längre bara sitter framför en dator. ”Kort” funkar överallt, i smartphones och läsplattor och på storbilds-tvn.

Det är snyggt. Det är logiskt. Det är lätt att fatta och överblicka.

Ett kort, med bild. Och hashtag

Ett kort, med bild. Och hashtag

Google snodde samtidigt en hel del från Pinterest när de nu använder tre spalter istället för ett enda mittflöde, med stor plats för bilder. I Ipaden växlar appen mellan att visa ett ”kort” och två mindre och i min Galaxy S2 telefon visas ett kort i taget, med nya som flyter fram underifrån. Samma logik oavsett enhet.

Så här ser det ut på datorn (klicka för större bild):

Google plus första sidan

 

När jag så återvänder tillbaks till Facebook så inser jag att det är grått i nyanser av blått. Jättegrått.

Google+ är snyggt, konsekvent och funkar lika bra överallt. ”Flöden” och ”Sidor” känns plötsligt gamla.

Men Google + är inte bara snyggt. Det är också snabbt:

2. Snabbhet

Apparna (och desktopversionen, men kanske i mindre grad)  är så oerhört mycket snabbare än Facebooks motsvarande. Det går fort och flyter fint. Och så många gånger jag hört folk säga att Facebookappen bara står och laddar, så tror jag det betyder något.

 3. Upptäckbarhet

(Jag vet inte om det är ett riktigt ord, men…) I Facebook är det svårt att upptäcka nytt. Visst, det delas friskt, men då handlar det om enstaka poster: en länk, en bild, ett videoklipp. Kul, absolut, men det tar slut så fort länken är följd, texten läst eller bilden sedd.

När hände det på Facebook att du kände ”Nä, om jag skulle bläddra runt lite bland alla grupper och se om jag hittar något”? Jag har aldrig gjort det. De grupper jag är med i har jag antingen startat själv, eller fått en inbjudan till.

I Google+ går det att på allvar slösurfa bland grupper. Där känns det som om jag får en massa glansiga magasin att läsa. Googles ”Communities” är inbjudande och snygga och det gör att jag hittar *nya* saker (klicka för större bild):

Commmunities

Det är snyggt, lättnavigerat och förvånansvärt fullt av aktivitet. Min bild var lite att Google+ var helt dött, men så är det inte.

En annan grej som ökar upptäckbarheten är hashtaggarna. Det här är en rak rippoff från Twitter, det funkar precis likadant. Skriv in en hashtag i ditt inlägg så är det märkt:

hashtag

Klicka på hashtaggen så får du upp en ny sida med hela flödet. Går att spara, precis som till exempel Twitterhashtags i Tweetdeck, så att du får ett helt nytt flöde att följa. Jättesmidigt. Och funkar så fantastiskt väl tillsammans med ”kort”-layouten.

hashtag2

Det här gör Google+ överlägset Facebook för att hitta både nytt innehåll, men också att hitta nya personer att följa. Vilket för mig in på tredje punkten:

4. Säkerhet

Jag följer mycket ”bredare” än på Facebook inser jag, kanske en effekt av att typ ingen av mina bekanta är på Google+. I Facebook går det att se hur öppen man är med vad man delat om man tittar noga under det inlägg man ska göra:

Lägg upp ett inlägg på Facebook

Du ser det där lilla, lilla grå huvudtparet längst till höger, det visar att jag bara delat med mina ”vänner”. Hade det varit en liten lika grå jordglob istället så hade alla sett det.

I Google+ är det oerhört mycket tydligare:

säkerhet

Här ser man lätt vem som kommer få inlägget via den gröna och de blå knapparna. Grönt ”Public” är samma som Facebooks jordglob och betyder att alla kommer se det. Lätt att upptäcka och ändra på om man nu bara vill att just vänner och släkt ska se inlägget. Så oerhört mycket bättre än Facebooks lilla ikon.

Det gör att man känner att man har betydligt större kontroll över var grejorna hamnar. Jag tror många tycker det är viktigt.

En annan grej är att man kan välja att dela till enstaka personer också, eller till enskilda Communities. Det betyder också att man slipper gå till en sida, eller in i en grupp för att posta till den.

Det finns några grejor till som jag gillar skarpt, till exempel hur tjänsten använder och visar foton, och att mängden underlig reklam är oerhört mycket mindre, men jag nöjer mig så. Nackdelarna? Det finns såklart flera:

1. Egen adress

På Facebook är min adress www.facebook.com/christian.gillinger. På Google+ är den plus.google.com/u/0/100838433422288692244/. Joråsatt (men adda mig gärna ändå!).

2. Dålig multimediaintegrering

”Multimediaintegrering”… gah. Det jag menar är ljud och video. På Facebook går det att dela ljud och video så att det blir spelbart direkt i inlägget. Bara att klicka.

Bara att klicka på play

Bara att klicka på play

 

Med undantag för Youtubeklipp så har jag inte hittat något bra sätt att göra det här på Google+. Det blir en länk istället och det är värdelöst. Man ska inte behöva lämna sajten för att kolla på ett klipp. Någonsin.

Ingen playknapp

Ingen playknapp alls

3. Användarna

Det här är varje sociala mediertjänst akilleshäl. Om det inte finns några användare där så spelar det ingen roll hur bra det är. Och så har det ju varit för Google+ sedan tjänsten föddes, sommaren 2011, som en blek Facebookkopia.

Google kan skryta hur mycket som helst med att det är världens näst största nätverk, när de blåser upp siffrorna genom att se till att alla som överhuvudtaget googlar måste skaffa ett konto.

Det som talar för Google+ är att de nu faktiskt gör något annat än att bara vara ”alternative Facebook”. Visserligen till stora delar snott, men sånt brukar spela mindre roll. Funkar det bra så är det få som sitter och tjurar över att det är snott. Vilket paradoxalt nog kan vara en fara för Google+. Om det funkar så bra som jag låter påskina i den här bloggposten, så kan ju Facebook bara sno det rakt av. De har redan användarna. Det är alltid det farliga med att vara uppstickaren.

Jag vet inte om det här räcker för att göra Google+ till något annat än en parentes. Men själv är jag just nu oerhört positiv. När Facebook fyller på med reklam och är, inser jag nu, kommunalgrått, fast blått, och med en rent usel mobilapp, och Twitter låser in och stänger sitt api, så lyckas Google kombinera flera tjänsters styrkor, slänga in lite eget och skapa något som är jävligt bra.

Om bara resten av mina Facebookvänner följde efter…

Följ mig gärna på Google+, och kommentera gärna i kommentarsfältet!

pinterestplus

 

 

This entry was posted in Google, sociala medier and tagged , . Bookmark the permalink.
  • itsit

    Förstår inte riktigt det där med vännerna på FB 🙂

    En av de verkliga stykorna med G+ är ju faktiskt alla ny trevliga kontakter man hittar där.

  • Ace

    Man hittar faktiskt allt på G + utom sina FB vänner. Men vill man verklign ha dom där, jag vill nog inte det. Har fått en massa nya, som dessutom kommenterar mina inlägg och håller på;)

  • Anders Lindén

    Trist att du inte nämde ett enda ord om Hangouts som kan ersätta alla SMS och alla skypesamtal.

  • Stefan Woldekidan

    Bra skrivet. Precis – missen med hangouts får du ig på 😉 men annars väldigt bra beskrivet. Sen tror jag du är ngt på spåren med frasen ”mina vänner”. Tror att det är en kritisk faktor till varför så många är tveksamma till att gå all in till G+.

  • Aschdå, jag har ju gjort Hangouts också. Med mig själv x2 even (https://plus.google.com/u/0/100838433422288692244/posts/HVK7JCmtTkf).

    Men jag tror att för att Google+ ska slå på allvar så måste fler hitta över från andra plattformar. Det betyder inte att folk måste välja mellan FB och G+, idag tex finns det ingen motsättning mellan att ha ett Twitterkonto och ett FB-konto (eller för all del ett Instagram/Pinterest/Vine/Reddit-konto). Men G+ måste ha tillräckligt med sig för att få folk att orka ha det också.

    Jag tror också det är viktigt med ummm… multimediaintegreringen. Idag funkar det jättebra att dela Youtubeklipp. Men det måste funka med allt annat också. Jag tror stenhårt på ”1-click to play” och det måste gälla annat än Youtube också.

    Jag tycker förändringarna de gjort senaste veckorna är ett jättekliv åt rätt håll. Om det räcker lär vi få se närmaste halvåret tror jag.

  • Pingback: Varför är Mashable så aktiva på Google+? | Kraschkurs()

  • Laddade ner appen V4.1 nyss från en extern sida den har ännu inte dykt upp i Google Play, men den appen gjordes fett nice, bör nog komma vilken dag som helst på Play för uppdatera appen, den gör att man kan hantera inte bara sin vanliga konton du kan även ta hand om dina sidor uppdatera flöden, och tagit bort messangers totalt för flytta upp Hangouts istället som är fett nice alltid tyckt om Hangouts chatta live med upp till 10-15 personer beror på konto typ.